När min största kund gick i konkurs blev inte känslorna panik utan förlamning. Det var nog tur det!
I en separat bloggartikel skrev jag lite råd till dig som är företagare vad man kan tänka på när allt rullar på så snabbt så man inte riktigt hinner följa upp att kunderna faktiskt betalar sina fakturor. Läs gärna: https://danielhw.com/2024/10/09/nar-din-kund-gar-i-konkurs-entreprenorens-mardrom/
I den här bloggartikeln så omnämns några personer och företag som då verkade i Karlstad. Jag vet att ägarna var namnkunniga personer inom näringslivet och ber er kontakta mig om ni önskar diskutera innehållet i min text eftersom jag nu beskriver det ensidigt från min sida.
Bakgrund
Vi tar oss tillbaka till millennieskiftet och i tiden lite före när den berömda It-bubblan spricker. Jonas Birgersson på Framtidsfabriken ”Framfab” medverkar i TV och säger att det är i de digitala bolagen alla pengar ska tjänas ”Industrisamhället är dött”. Man säger att den svenska IT-boomen startade 1995 och tog slut 2000.
För dig som vill minnas tiden så finns en mycket trevlig dokumentärfilm att titta på här: https://internetmuseum.se/utstallningar/it-boomen/it-bubblan-som-aldrig-sprack-filmen
Vid den här tiden är faktiskt Karlstad en stor IT-stad. Från universitetet utbildas massor av dataingenjörer och systemvetare. Ericsson är en mycket stor arbetsgivare med många kontor i staden och i stort sett en garant för att jobb fanns för alla nyutexaminerade. Även flera andra stora företag fanns i Karlstad och som drogs med i IT-boomen. Runt omkring dessa företag växer massor av konsult- och specialistbolag upp. Det är lite som att tälja guld med kniv för konsulter eftersom man enkelt får uppdrag hos Ericsson. Parallellt med mitt företag Hög-Data hade jag ett annat företag som finansierade hela sin produktutveckling inom betallösningar genom att samtidigt vara konsult hos just Ericsson, mer om det i senare bloggartiklar.
Vi är många som såg våra börsaktier i IT-bolag stiga dramatiskt på Stockholmsbörsen. Investerare drogs till företagen som skapades i och med IT-boomen och då inte bara börsbolagen utan även lite mindre företag med stora förhoppningar om att även de blir börsnoterade eller generera enorm avkastning för sina ägare.
Några som profilerade It-bubblan. Jonas Birgersson, Johan Stael von Holstein samt Ernst Malmsten och Kajsa Leander
Alla regioner i Sverige (och världen) hade sin beskärda del av IT-boomen. Det finns ett rykte med mycket gott belägg att Arvika var nära att få en etablering av inget annat än Microsoft. Det hängde delvis ihop med Telia och det som inom Telia gick under namnet DOF – Deparment of the Future. Det låter som fiktion idag men var under den här eran i högsta grad en möjlighet.
Åter till Karlstad där IT-boomen verkligen blomstrade och det sprutade upp nya företag. Alla skulle ha bra lokaler, de senaste datorerna, duktig personal, häftiga servrar och lönerna var minst sagt goda. De allra flesta var konsulter på ett eller annat sätt, det var inte så mycket egna produkter som dessa företag hade som affärsidé.
Lilla Hög-Data i Karlstad AB dras in i boomen
Jämfört med de klassiska företagen i IT-boomen så var vi rätt jordnära. Verksamheten i Karlstad hade jag bildat redan 1994 och grundidén var fortsatt den samma – skruva ihop datorer från komponenter och installera rätt mjukvaror. Våra lokaler låg på Kasernhöjden, alltså det gamla I2-regementet i Karlstad.
Den bästa investering jag någonsin gjort var att studera till Dataingenjör på Högskolan i Karlstad (universitetsprivilegierna var inte beslutade när jag började där), detta eftersom i stort sett alla mina klasskamrater hamnade på bra jobb i IT-världen och valde sen att köpa sina IT-produkter från mig. Ryktet om Hög-Data spred sig och alla som ville kunna få exakt vad man ville inom IT-produkter kom till oss. Oftast personer som redan kunde väldigt mycket och inte behövde tjatiga försäljare utan bara någon som verkligen kunde få tag på de produkter som behövdes, snabbt och till rätt pris.
Med många nya högprofilerade IT-bolag i Karlstad var det ingen hejd på mängden av bärbara datorer, kraftiga arbetsstationer, servrar och annat som behövdes.
En färsk koncern av flera olika bolag etablerade sig på Karolinen i Karlstad. Bland företagen i koncernen fanns Netnova Development AB, Tech Communication AB och Tech School AB. Bland investerarna fanns den idag mer ökände Mikael Solberg (senast mest känd för Zynaps och ”Stadshusaffären” i Karlstad). Dessa blev mina kunder och de började handla. Först var det normala affärer där de beställde och vi fakturerade. Investerade pengar fanns det gott om i koncernen så vi fick betalt så som vi ville. Det var allt från de dyraste bärbara datorerna för 40 000 kr till nätverkskablar för serverrummen. På den tiden fanns inget moln att ha sina filer i utan varje företag byggde sin egen serverpark och skötte mailsystem med mera på egen hand.
Jag tror vi hade order från dessa företag inte bara en utan flera gånger om dagen. Det var fantastiska tider och fantastiska affärer. Det var kul, det var full fart och vi drogs nog alla in i IT-boomen med en tro att det aldrig skulle kunna ta slut.
Snaran dras åt
Jag kommer inte ihåg exakta datum och har inte försökt ta reda på det heller men under åren 2001 och 2002 rasar det mesta. För Karlstads del så började det med att Ericsson drog ner stort på antalet anställda. Det var stora svarta rubriker då 165 tjänster togs bort i ett svep och det tog inte lång tid före hela Ericssons verksamhet i Karlstad var borta. Kvar och som tog över delar var till exempel TietoEnator, men något av glansen från Ericsson fanns inte kvar i det som räddades.
Ericsson drog snabbt ner på verksamheten i Karlstad. Ingen gick opåverkad när It-bubblan sprack
För Sveriges mest kända IT-boomsbolag så gick exempelvis Icon Medialab i konkurs i konkurs 2002. Framfab är väldigt nära konkurs 2001 men överlever genom flera förvärv. Boo.com som gjorde något som idag är helt självklart, sälja kläder på internet, gick i konkurs redan 2000 med över 2 miljarder kronor i skulder (betänk att detta var en webbshop för kläder).
IT-kraschen dateras till då aktiekurserna för de här bolagen klappar ihop fullständigt och det sker i början av 2001. Detta är alltså då investerarna inte längre tror på bolagen men själva företagen lever ju kvar ett tag till och konkurserna följer först senare.
Aktiekurserna över millennieskiftet för Ericsson respektive Icon Medialab
Jag tycker man kan tänka på att allt som skedde då vad gäller främst internet och senare övrig digitalisering ser vi idag som självklart. Det är inte ovanligt att paradigmskiften kräver sina konkurser före det helt når bärkraft. Man kanske ska ha det i åtanke när vi idag gnäller om den gröna omställningen och att batterifabriker bara är en flopp och snart kör alla diesel igen (det kommer inte hända, elbilar kommer vara det som gäller som självklart innan något annat ännu bättre tar över.)
För mig själv hade jag lite aktier i IT-bolagen på börsen och förlorar förstås pengar på dessa men för mitt eget företag Hög-Data tuffar det ännu på i bra takt.
Girig efter pengar och konkursannons i tidningen för min största kund
Leveranser till de tidigare nämnda karlstadsbolagen hade fortsatt och allt rullade på. Upplägg med leasing och hyra hade börjat bli vanligt för att lindra balansräkningarna hos investeringstunga IT-bolag. Det betydde att finansbolag finansierade affärerna. Vid en sådan affär fakturerade vi som leverantör direkt till finansbolaget och sedan betalade vår kund ett månadsbelopp till finansbolaget. Detta gjorde att vår kund inte behövde föra upp utrustningen som balanstillgångar i sin redovisning och förstås att likviditetssituationen blev lättare att hantera.
Jag gör nu ett drag som jag många gånger har jag funderat varför. Ännu har jag inte kunnat komma på någon direkt anledning mer än att jag helt enkelt såg att det var möjligt för mig. Det jag gjorde var nämligen att agera finansbolag själv. Jag såg jag hade nog med egen likviditet på grund av bra affärer så jag själv, utan finansbolag, kunde hyra ut IT-utrustningen som mina snabbt växande kunder i Karlstad ville ha. Jag lärde mig hur jag skulle räkna för att få en bra ränta och för kunderna blev det förstås en stor förenkling eftersom ingen bank/finansbolag behövde godkänna krediterna. Här var det Hög-Data som blev bank.
Det gick bra länge, kanske ett par år. Intäkterna blev utspridda men vinsterna över tid stora. Dessutom ägde jag ju fortfarande utrustningen så när avtalstiden om två eller tre år hade gått, så kunden jag förlänga avtalen, ta tillbaka utrustningen eller låta kunden köpa ut dem. Att förlänga avtal eller sälja utrustningen gjorde att man tjänade pengar på samma produkter två gånger.
Som jag skrev i en annan bloggartikel så är det lätt att bli fartblind som entreprenör, alltså när affärerna går bra. Man bara kör på och levererar.
Vid det här laget var det Tech Communication och Tech School som var de största hyrkunderna. De ingick i teknikkoncernen Nordic Circle. De hade en otrolig mängd utrustning från oss och månadshyrorna var nu uppe i stora belopp. När jag läste konkursannonsen för dem i Nya Wermlands Tidningen gick det en väldigt kall kår längs ryggen.
När konkursen kommer försvinner dina vänner
Ingen hos kunderna hade förvarnat mig om någon konkurs. Vi hade levererat grejer samma vecka. Det närmsta jag kan beskriva min känsla som, är att någon är otrogen mot dig. Man är ”affärsvänner” innan, träffas både på och utanför kontoret och gör affärer hela tiden. Vi som leverantör hoppar direkt om kunden ber oss hoppa, varje dag, hela tiden. När det sen är dags för konkurs försvinner alla. Ingen är vän längre och i mitt fall gick det inte ens att få tag på personerna längre.
Känslan hos mig var dock inte panik utan det var snarare handlingsförlamning. Jag hade inte varit med om en stor konkurs någon gång och visste inte ens vad för regler som gällde. Det enda jag visste var att jag faktiskt hade varit noga med hyresavtal, så sådana fanns åtminstone tecknade där äganderätten var kvar hos mig.
När förlamningen släppt insåg jag hur mycket pengar jag skulle förlora. Det var dels ganska stora hyresfakturor varje månad där minst en eller ett par sådana inte skulle komma att bli betalda. Det här handlade om någonstans mellan 500 000 kr och en miljon. Dels var det en himla massa utrustning som jag nu skulle behöva hantera för att lindra förlusten. De flesta avtal var på 24 månader så om det gått 20 av dessa var situationen god men för de avtal där avtalen var färska så var det stora belopp kvar att få in före jag var på break-even.
Vad hade jag kunnat ha gjort annorlunda? Inte så mycket när jag tänker efter. Som sagt drogs vi alla med i IT-boomen och det var en samhällsrörelse in till det som senare kom att kallas Digitaliseringen. Idag har vi nog kommit igenom det mesta av digitaliseringen och nu går vi in i AI-tiden, enligt mig.
Jag klarade mig
Som så många andra gånger i mitt liv klarade jag mig även denna gång 😊 . Jag tycker jag faktiskt haft tur av och till i livet, men det är som Ingemar Stenmark en gång sa ”Ju mer jag tränar, ju mer tur har jag”.
Ett frenetiskt arbete tar vid. Jag behöver ju få tag på personer på Tech Communication och Tech School. Jag visste att vid konkurser så försvinner grejer för ingen har någon kontroll i början av en konkurs. Hur jag blir bemött tycker jag var ynkligt av bolagens företrädare. Efter att ha haft så väldigt nära relation och de visste mycket väl att jag var en liten ung entreprenör utan ett öre från några rika investerare, så var jag värd att bli behandlad bättre.
Hur som helst så jagar jag reda på de personer jag kunde, jag åkte till de olika lokalerna och jag hyrde fordon för att kunna hämta så mycket av vår utrustning så tidigt som möjligt.
Jag lyckade få tillbaka ungefär 75 % av den utrustning vi hade hyrt ut. Efter idogt arbete kunde vi kapitalisera på detta på ett skapligt sätt och förlusten krympte från värsta tänkbara till att bara bli en riktigt rejäl käftsmäll.
Det som inte knäcker en härdar en, brukar man säga. För mig var det verkligen dagens sanning. Efter detta fick jag ett helt annat förhållande till konkurser, konkursförvaltare och tilltron till ärligheten hos vissa typer av individer. Jag ljuger inte om jag säger att lärde mig lukta mig till om personer som inte hade ärligt uppsåt i sina affärer. Att den ökände stadshusaffärsmannen har ett rykte om sig att allt han tar i går i konkurs, kan man utan tvivel säga har rätt goda belägg.
Genom åren har jag haft en stor mängd kunder som gått i konkurs. Det ligger i sakens natur eftersom vi ofta säljer till nystartade bolag. Det jag lärde mig var att ha goda rutiner för äganderättsförbehåll, kreditbedömning och kreditgivning. När det gäller att hantera konkursförvaltare så är det snabbhet som gäller – kontakta dem omgående och kräv din rätt, de vet vad som gäller men de är i högsta grad generalister som älskar att slira så timmarna rinner iväg (konkursboet betalar och finns det inget kvar där så träder staten in). Detta förhållningssätt har sedan räddat mig genom hela entreprenörslivet. Jag fortsatte senare med uthyrning igen och det ledde till synnerligen goda affärer men med lite extra kontroll både på kundernas betalningsförmåga och min egen likviditet.
Som ett bra slut på den här bloggartikeln vill ja hylla den personal på de konkursade bolagen som hjälpte mig när jag var i knipa. Vissa stod upp och visste vad som var rätt eller fel. Dessa personer dök dessutom upp om och om igen i mitt senare affärsliv och det blev många goda affärer återigen mellan oss. De här personer jag gillar lite mindre enligt texten ovan, dök också upp på nya poster i samhället, som regel höga poster inom så väg det offentliga såsom det privata.
Daniel Höglund Werngren, 2024-10-10