Det var inget företag från start för jag fattade inte att det var företagande jag höll på med. Istället var det en blandning av att vilja kreera och hobbyintresse som tog mig in i företagarvärlden.
Som liten var jag alltid fascinerad av blanketter och annat man kunde hitta på min farbrors arbetsplats. Han jobbade på bank och det var ju ganska gott om diverse saker man skulle fylla i på den tiden. Ni vet då man tog ut pengar genom att fylla i en lapp som gav tre kopior och sen fick man kontanter i handen. Vi pratar året 1985 och bankärenden gjordes genom att gå in på banken och stå i kö. Jag var 10 år.
Mitt intresse för blanketterna delar jag nog med många barn men jag tror ändå någonting föddes inombords där och då. Redan hade jag varit med på pappas jobb på Lantmännen. Där spenderade jag gärna timmar med damen i telefonväxeln som också skötte en del pappersarbete. Allt med kontor tyckte jag var spännande. Särskilt minns jag en typ av självhäftande ringar som man satte över hålen på ett hålslaget papper, detta för att förstärka hålet om det var ett papper man skulle komma att bläddra ofta med.
Det är svårt att säga om den här förkärleken för det administrativa ledde till en ådra mot företagsadministration men jag tror det. Jag har alltid känt en viss tillfredsställelse över att jag vet hur man administrerar ett företag, hur man bringar ordning.
En dator kom in tidigt i mitt liv. Vid den här tiden hade datorer från Sinclair Spectrum börjat dyka upp i hemmen och snart blev VIC-20 och Commodore 64 det som dominerade. Commodore utvecklades vidare med Amiga och samtidigt kom Atari till Sverige. För min del blev det en Atari. Mina kompisar spelade mestadels spel, men jag blev aldrig riktigt såld på det. Visst spelade jag också spel på datorn men jag hittade snabbt till musikprogram, desktop publishing program och började utforska annat än just spel.
Atari som jag hade blev aldrig lika populärt som Commodore 64 och Amiga, jag blev därför lite på sidan och kunde t.ex. inte byta program och spel med mina kompisar så lätt. Det krävdes lite mer av mig för att hitta nya grejer till min dator och jag letade överallt. Via datortidningar som jag köpte på tobaksaffären i Arvika fann jag mycket intressant. Tidningarna som täckte Atari på ett bra sätt kom från England och var ganska dyra. Jag lusläste tidningarna och lärde mig mer och mer. Jag såg också leverantörer som gjorde reklam och började ta kontakt med dem. Jag förberedde det jag vill kontakta dem om och använda sen en fax på min farbrors bank för att skicka förfrågningar. Oftast skulle jag inte köpa något för jag hade inte så mycket pengar, men jag lärde mig otroligt mycket på att beställa broschyrer och prislistor.
PC-datorer som ju blev det helt dominerande senare fanns förstås, men detta var än så länge ingenting man köpte som hemdator. Apple fanns också, då med modellen II, men den var mycket ovanligt.
När jag var 13 år och hade börjat 8:e klass på Järvenskolan i Gunnarskog, så var vi så pass många datorintresserade i min klass att jag startade en datorklubb. Detta var min riktiga väg in att bli en entreprenör och starta ett företag.
Min skola låg långt fram vad gällde att lära ut ”data” till sina elever. Vi fick snabbt en datorsal som var utrustad med datorer av modellen Microbee. Ett system jag aldrig sett mer av senare, men det var ändå fascinerande att ha detta vägg i vägg med syslöjdssalen redan på 80-talet. Microbee bestod av klientdatorer som inte kunde göra så mycket och en server där allt fanns. Vi har vår lärare Rolf Johnsson att tacka för detta, han hade ett stort intresse själv och lärde sig Microbee på egen hand. Han gjorde ett eget kalkylprogram (som excel) som han kallade Rolfkalk, och vi elever fick lära oss hur man gjorde saker i kalkyler. Tack vare detta, kunde de flesta av oss grunderna i Excel före vi slutade 9:an.
Pengar för att ha råd att skaffa dataprylar var ju ett ständigt bekymmer. Alla vi ungdomars föräldrar hade inget direkt intresse av det här med datorer, så förståelsen för att skaffa fler grejer var liten. Själva datorn hade dessutom redan varit en ganska stor investering. ”Spela dator” var det man kallade det då man satt vid sin dator. För mig var det inte spel, jag hade allt för mycket annat jag ville lära mig om min dator och om datorer generellt. Min idé blev datorklubben där alla som var medlemmar fick lägga en liten slant. Det vi tillsammans samlade in räckte sen till att köpa till exempel ett nytt spel eller något annat. Det man köpte tillsammans fick vi förstås också dela på. Det var ju inget problem att använda samma spel på olika datorer (man fick ta med sig disketten med spelet på och oftast kunde dessa också kopieras).
Jag hade nu en klasskompis som också hade en Atari. Mina efterforskningar genom tidningar hade gjort att jag hittat en dansk leverantör av datorprylar, ett företag som hette Indigo 2 och de hade ett stort sortiment för Atari. De gav ut en fin katalog som jag hade fått hem i brevlådan. Efter många om och men så bestämde jag mig för att lägga mina slantar på en ny datormus från dem. De hade en helt ny typ av mus med tre knappar istället för två. Pris hade jag fått från katalogen, och det var ganska dyrt, runt 800 kronor. Jag pratade med min klasskompis som hörde om mitt planerade inköp, han ville också ha en mus. Jag sa jag kunde köpa dem samtidigt, det skulle trots allt skeppas ända från Danmark.
Sverige släppte växelkurser för valuta fria 1992 varvid kronan tappade mycket. Före detta så var en svensk krona värde mer än en dansk. Jag kunde oftast se priset i den danska katalogen och sedan ta det gånger 0,95 för att få vad det blev i svenska pengar. Jämför detta med idag, en danska krona är ungefär 1,5 gånger mer värd än en svensk! Det var helt enkelt billigt att importera från Danmark. Jag hade ingen direkt aning om valutakurser och kunde absolut inget om import, men jag lärde mig massor just nu.
Jag hade köpt något litet från denna danska leverantör innan och var nog lite känd hos dem som ”svensken som ställer så mycket frågor och gärna skickar oss fax”. Mail och internet fanns inte ännu. När jag hörde av mig och sa att jag inte skulle köpa en utan två möss, så tyckte de att det var en sån stororder att de gav mig en rabatt.
Priset till min klasskompis hade jag ju redan berättat. Den här rabatten jag stod inför att få, blev en ren vinst för mig. För första gången någonsin hade jag gjort en affär där jag köpt in en produkt till ett pris och sedan sålt den vidare men lite dyrare. Jag leddes in till entreprenörsresan helt med egna val men utan att kunna något om företag eller egentligen veta vad affärer var. När jag väl hade gjort min första affär var jag helt fast i detta. Det var mycket intressant, gynnade mitt intresse och jag spenderade all tid på att lära mig mer.